Ullsåsa Änglar | Bimbo

 

 

Jalle

Sommaren –96 flyttade vi till vårt dåvarande hus då kunde drömmen om en egen hund bli verklig.

Nu kunde ingen stoppa mig, inte ens min sambo Niklas som tyckte att vi kunde vänta lite det var så mycket annat som behövde fixas tex våra grönbruna tapeter i sovrummet.

Men jag hade väntat ett helt liv på en egen hund tyckte jag, i varje fall 23 år och tapeterna i sovrummet blir snart moderna igen, trodde jag.

Att köpa en renrasig hund för flera tusen kronor var inte att tänka på det förstod jag. Så när min arbetskamrat Inger plötslig fick oplanerade valpar, lyckades jag övertala Niklas att vi skulle köra dit och titta på dem. Nu vill jag inte påstå att Niklas är lättlurad på något vis för i själva verket hade han gett upp. Han förstod mycket väl att jag hade bestämt mig och det enda som skulle hindra mig att ha en valp med hem var att de var för unga för det.

Väl hemma hos Inger fanns det tre valpar. Det två var tikar med lurvig go päls och de såg ut som små björnar. Som vuxna såg de ut som renrasiga bearded collier. Den tredje valpen var en hane, den såg ut som en blandning mellan gris och get. Den valpen ville inte Niklas ha. Men den ville ha mig och då var jag SÅLD.

Till Niklas stora besvikelse så döpte jag honom till Jalle efter en av killarna i mitt favorit band Wilmer X, han med munspelet ni vet. Niklas tyckte han kunde heta Brun eller Grön så att han matchade våra tapeter i sovrummet.

Så ni förstår att Jalle och Niklas start inte var den bästa och när han sen blev världens problem hund var han inte värd mycket. Men efter många tårar och många diskussioner finns Jalle fortfarande kvar hos oss. Han är en älskad familjemedlem av oss alla. Han är en bra förebild till Ayla. Men vägen hit har varit dyr och lång en hörn soffa, ett par dörrar, böcker, tapeter mm.

 

Nu är Jalle 7,5 år han tävlar i Agility klass 2, simmar på hundsim en gång i veckan och tränar lite halvdan lydnad med mig. Han har ett tryggt och bra liv han slipper att vara ensam när husse och matte jobbar för nu har han sin bästa vän Ayla hos sig. Han har en otrolig personlighet maken till hund finns inte och jag kommer aldrig att få en hund som Jalle igen. Det kan vem som hälst som träffat honom skriva under på. Han är allas favorit, han är bäst.

 

PS. Tapeterna i sovrummet är numera lila. DS

 

 

Måndagen den 14 Maj 2007

Kl är 10:14 Tårarana rinner och jag är så ledsen.
Allt började i går förmiddag när Jalle bet en av våra bästa vänner som är hos oss nästan dagligen i ansiktet för att försvara mig. Jag behövde inte skyddas på något vis, inget hot förekom han var alltså helt oprovocerad.

Hela gårdagen satt vi på akuten för att få vår väns läpp sydd. Hela mitt inre var kaos, jag visste ju vad jag måste göra beslutet var fruktansvärt tungt att ta men det finns inget alternativ. Jag kan aldrig mer lita på Jalle och för att undvika att det skall hända igen måste jag kunna ha 100% koll på honom alltid och det kan jag inte.

Tidigt i morse ringde jag mitt jobb och berättade vad som hänt. De gav mig direkt semester, de vet ju att Jalle och de övriga hundarna är som mina barn och förstod vilken enorm sorg detta är för mig.
Lite över 9 ringde jag Per, min veterinär, och i samråd med honom tog vi beslutet som jag redan själv hade fattat men med Pers hjälp blev jag stärkt i mitt beslut.

Kl 17:00 i kväll kommer Jalle att få somna in. Snälla, skänk honom en tanke då är ni snälla han är trots allt världens bästa och finaste hund och jag älskar honom så.

Nu skall jag försöka göra hans sista timmar i livet så roliga som möjligt så att han får avsluta ett underbart liv lycklig.

Kl är nu 13:50 och tre timmar kvar
Vi är nyss hem komna från en Agilityträning och en härlig stund i skogen.

Kl är nu 18:00 och Jalle finns inte mer.
Han somnade in i mina armar och nu känns allt så hemskt.
Tack för allt, älskade Jalle. Vi kan inte riktigt förstå att du inte finns med oss mer och
vi saknar dig och älskar dig.
Du var mattes allt och jag vet att matte var ditt allt , det var därför som du gjorde som du gjorde.
Tack för att du valde mig som din matte och försök förlåta mig.
Jag säger inte farväl utan vi ses igen
Min älskade ängel.
Matte

 

14/5-2008

Ett år har gått och det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag trodde och var rädd att minnena av dig skulle försvina när vi flyttade. Men jag vet exakt var du skulle valt att ligga och hur du skulle älska att springa över ängarna här. Du skulle varenda morgon gå ut och sträka på dig, sköta morgon rutinerna sen skulle du bara sitta med nosen upp mot himelen och dra in alla härliga dofter. För att sen rulla dig i gräset och sen börja en ny dag med nya äventyr. Varje natt skulle du ligga tätt in till mig och din pliriga svarta ögon skulle var det första jag såg när jag vakna. I bland innan jag öppnar ögonen på morgonen så önskar jag att det är dina ögon jag skall få se när jag öppnar dem.

Tack för alla oförglömliga minen älskade Jalle.

I kväll tänder vi ett ljus för dig.

Vi ses min älskade ängel.

Matte

 

10/5-2009

 

Tiden läker alla sår och det gör inte lika ont längre. Man fokuserar mer på det som var bra. Men man glömer aldrig det som var.  Jag kan fortfarande känna din närvaro och din doft. Jag skulle kunna ge vad som hälst förr att få stryka handen längs din rygg och höra dig prata som bara du kunde. I höst skulle du bli 13 år och jag vet att du hade levt ännu och varit en pigg pensionär. Det hadde varit härligt att få se dig åldras.

Askan står på skåpet ännu och det börjar bli dags att hitta en plats till dig men det är svårt när jag vet att det är hos mig du vill va.

Det finns ingen som du.

Vi ses min älskade ängel.

Matte.